Ensamheten & Värken tär på min kropp!
Jag sitter i mitt hem i min ensamhet varje dag & kväll,jag tar mig ingenstans för jag har ett funnktionshinder,det är mina knän som säger ifrån , jag har inget ledbrosk i mitt högra knä och det måste man ha för det är en stöt dämpare.
Jag opererade mig år 2000 skulle bli så bra sa en läkare, jag blev 20 gånger sämre för då plockade de bort mitt ledbrosk. Det var en felaktig operation sa min ortoped som jag tillslut fick träffa, och de som opererade mig hade gått lärlingar hos den ortopeden de hade mig som försökskanin. Sammanlagt har jag opererat mitt högra knä nio gånger, sedan 1992
Idag kan jag inte gå långa sträckor knappt jag kommer till min postlåda. Ska jag åka någonstans så måste jag ha rullstolen med mig. Detta tär på min kropp så mycket, eftersom jag har alltid varit i skog och mark och plockat kristaller,svamp och tränat,
Idag sitter jag där jag sitter. På senare år har jag även fått även reumatisk värk,jag har alltid älskat solen men idag känner jag hur mina leder sväller och jag får en olidlig smärta, så jag inte kan hålla i något i handen eller skriva på datorn.
Jag försöker vara glad ändå men ibland så känner jag mig mest ledsen och besviken på alla läkare som har förstört mitt knä.
Jag har inte sovit en hel natt på 21 år pga.Värk!
I januari träffade jag min ortoped då sa han att jag skulle ut och gå minst 3 kilometer om dagen, hur ska jag kunna gå 3 kilometer om dagen när jag inte kan gå annars? När jag försöker gå utan och med hjälpmedel så gör det fruktansvärt ont, det är när benpiporna som går emot varandra det är en smärta utan dess like.
Jag kan inte sitta en längre stund för när jag ska kliva upp så gör det så ont så jag är tvungen att sätta mig igen. Jag försöker hålla mitt humör uppe men ibland kan jag inte det.
Jag blev utförsäkrad 2019 pga. andra omständigheter. Idag vill de att jag ska börja arbeta , jag är så gammal så jag tror knappast att någon anställer mig pga. Mitt funktionshinder, jag har varken körkort eller bil.Jag kan inte ta mig till bussen eller tåget pga. mitt knä. Det är som en ond cirkel alltsammans.
Man blir väldigt less när det är bara motgångar hela tiden. Men som min mamma sa när hon levde , man blir stark av motgångar tänk på det. Jag är nog den starkaste personen då på jorden så mycket motgångar som jag har haft och har än idag.
Ensam är inte stark.
2021-07-17 09:06